Om ozon
En kraftfull oxidant
Ozon är ett mycket kraftfullt oxidationsmedel. Det är lättlösligt i vatten och dess förmåga att eliminera de mikroorganismer som bildar förorenande ämnen är mycket god. När problemet lösts upplöses ozonet – vår metod tvingar ozonet att reagera med de förorenande ämnena och bryta ned dem. Därefter återgår eventuellt restozon till syre.
Kemisk formel | O3 |
---|---|
Molekylvikt | 47.998 g/mol |
Densitet, gas (0°C, 101.3 kPa) | 2.144 kg/m3 |
Smältpunkt (101.3 kPa) | -192.5°C |
Kokpunkt point (101.3 kPa) | -111.9°C |
EU klassificering | Oxidant (O) |
Så bildas ozon
Ozon kan produceras fotokemiskt med UV-ljus eller med elektriska urladdningar (koronaurladdning) i en syrefylld atmosfär. Tack vare vår egen patenterade teknik utnyttjar vår utrustning fördelarna med koronaurladdning maximalt. Luft eller syre leds mellan två elektroder och utsätts därefter för elektroniska urladdningar. Syreatomerna blir därefter partiellt atomiserade och bildar ozon när fria syremolekyler reagerar med de befintliga syremolekylerna.
Elektronerna i urladdningen tillför energi som kan separera atomerna i syremolekylen:
O2 + e– => O + O
Dessa fria atomer reagerar direkt med varandra eller med syremolekyler och bildar ozon:
O2 + O => O3
Gränsvärden
Arbetsmiljöverket har tagit fram hygieniska gränsvärden (acceptabla genomsnittliga nivåer i inandningsluft) för ozon. Två huvudsakliga nivåer används:
- Level limit value (LLV): Högsta acceptabla genomsnittliga innehåll i inandningsluft under 8 timmar
- Ceiling limit value (CLV): Högsta acceptabla genomsnittliga innehåll i inandningsluft under 15 minuter
För ozon är tröskelvärdet 0,1 ppm (0.2 mg/m3) och taket är 0,3 ppm(0.6 mg/m3) (AFS 2015:7). Enligt Arbetsmiljöverket är ozon inte cancerframkallande eller allergiframkallande och påverkar inte fortplantningsförmågan. Det absorberas inte heller lätt av huden..
Ozonnivåer över 0,3 ppm irriterar luftvägarna och ögats slemhinnor, medan nivåer kring 100 ppm är giftiga inom ett par minuter.
Länkar: Ozon (Svenska), Ozon (Engelska), Arbetsmiljöverket, AFS 2018:1